måndag 21 september 2015

Demonstration mot KinnarpsInterior utanför deras filial i Norrköping 21 september 2015 förmiddag


 Bilden från en tidigare demonstration, där jag får hjälp av ett barnbarn.

 Klockan är 01.15 och det är mörkt ute, jag sitter på sängkanten, ställer mig upp och sträcker på mig då och då. Det är jag, smärtan och min kära som ”snusar” lätt bakom mig. 


Jag ser i kalendern att Leonard Cohen fyller 81 år idag. Grattis, till en stor konstnär, poet och musiker. 


Klockan är 10 på förmiddagen och jag förbereder mig för att få skjuts till dagen demonstration, solen tittar fram och det fläktar lite. 


Magen värker nacken värker.  Folk rullar förbi, vinkar, filmar och tar kort. Solen ligger på och mitt vänster öga rinner och trots jag har solglasögon så är jag näst intill blind om jag inte lyckas få skylten att skugga mitt ansikte. 


Jag lyssnar lite på radio och musik (Cohens The Partisan) och tänker på livet och jag tänker på de förluster av det som gör livet värt att leva och det innehållslösa liv jag tvingats till av Kinnarps. Jag tänker på de två senaste förlusterna och det är att jag inte kan delta i logens två aktiviteter där jag varit en aktiv part, dessa har jag tvingats säga nej till nu. Det gör mig mycket sorgsen till sinnet. Det är inte mycket kvar nu. 


Eftermiddagen fick jag ägna till återhämtning sitta, stå, ligga med varianter på det. 


Jag fick ett mail från en reporter som kanske funderar på att göra ett inslag om mig och det stundande mötet med vd Per-Arne Andersson på Kinnarps 29 september. Reportern fick lite information om det som varit och det som komma skall. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar