Demonstration mot KinnarpsInterior utanför deras försäljningskontor Fannys Väg 5 i Nacka 14 september 2015 kl. 14.00
Margareta packade bilen och så åkte vi mot Kinnarps kontor på Fannys Väg 5 i Nacka, där jag skall demonstrera.
Resan började inget vidare. En bilverkstad skulle bl a ha byta olja (något som jag gjorde själv fram till 12 oktober 2010, men nu inte kan göra. Tack Kinnarps och Landstinget Sörmland! Tack så jäv.. mycket!) men hade inte fyllt i tillräckligt med olja så vi fick eller rättare sagt Margareta fick fixa påfyllning innan vi kunde köra vidare.
Vi fick stanna då och då för jag har så svårt att åka bil och sitta länge. Det var ganska lätt att ta sig till målet för demonstrationen, Fannys Väg 5 i Nacka. Där ligger en snygg byggnad, en böjd bågformig sak med mängder av glas och metall i många våningar, ganska snygg faktiskt till skillnad från det mesta man ser i övrigt som nybyggnationer.
Det var lite knepigt att ta sig in till byggnaden för det byggdes om på huvudleden utanför och det var en stor byggarbetsplats strax bredvid Kinnarpshuset. Det var inga problem för Margareta, som enkelt lotsade fram bilen och ställde i ordning platsen för min demonstration.
Jag satte mig som vanligt i stolen och höll upp min skylt och det dröjde inte länge förrän ett par (från en samarbetspartner till Kinnarps?, Moelven) kom ut och tittade storögt på mig tvärs över gatan. Margareta gav dem ett flygblad så de kunde stilla sin nyfikenhet.
Sedan gick några minuter och en transportbil från Kinnarps stannade till och en av förarna kom fram och frågade om han fick fota och visst får han det, en trevlig kille som jag pratade med en stund. Efter en kvart, tjugo minuter så började folk i byggnaden titta ut från glasfönstren på andra och tredje våningen, högre upp vet jag inte om det fanns åskådare, jag tror det, men jag kunde inte böja nacken och titta efter och de som jag tittade tillbaka på, blev väl lite generade och backade ur blickfånget vid fönstren där de stod. Det var många människor som stannade upp och ville prata om arbetsmiljö, arbetsskador, produktsäkerhet i allmänhet, men särskilt Kinnarps oetiska ansvarslösa beteende i synnerhet. Jag mötte aldrig några otrevligheter.
Om någon undrar varför jag har svart lapp för ena ögat så skall jag berätta varför i ett blogginlägg om några dagar, men så mycket kan vi skriva att det är inte någon plötslig vurm för sjörövare! Tyvärr har det med Kinnarps felkonstruerade stol att göra.
Vet ni vad ett ”Västgötaklimax” är? Jag var lite osäker, så jag slog upp det för säkerhets skull. Så här skriver Wikipedia.
”Ett västgötaklimax är en retorisk stegring som i stället för att följas av kulmen, följs av en sats av lägre grad, exempelvis en underdrift, exempelvis: "Dåligt, uselt och inte riktigt bra." Efter västgötaknallarnas prutande – det höga pris som först angavs pressades ner till ett betydligt lägre belopp, som ofta bättre motsvarade varans värde.”
Jag anade att det hade med pengar att göra, skall man ta det som ett tecken i skyn?!
Här kan ni bedöma om det var ett sådant antiklimax.
Efter en halvtimme på stolen så ringde jag till Kinnarps växel i tron på att koncernledningen satt i Nacka mitt emot mig, men så var icke fallet.
Jag trodde jag skulle se Per-Arne Andersson bakom ett glasfönster med mobilen vid örat!
De satt givetvis på kontoret i Kinnarps. Efter ett par försök så nådde jag fram till vd Per-Arne Andersson och det var då jag fick reda på att han inte fanns i den byggnad jag nu satt och kisade mot i solens reflexer på glasväggarna.
Jag framförde mitt önskemål om ett samtal med honom och vi kom överens om att jag skall ringa till honom igen om ett par dagar. Innan vi avslutade det artiga samtalet så fick jag reda på att han skickat mig ett svar på den fråga han fått av mig för över en månad sedan via pappersbrev.
Det var tråkigt att jag bara orkade sitt 1,5 timmar där, men behövs det så skall jag återkomma igen och igen och igen.…
Det var ändå trevligt att markera med demonstration där i Nacka, men skönast av allt var alla sympatiska människor som jag fick tala med. Det finns hopp för mänskligheten! Ett par av de jag talade med var skadade i arbetet, en av dem hade jobbat i landstinget Stockholm och hade kastats på ”den mänskliga soptippen”, när hon inte längre kunde vara produktiv.
Är det så att politiskt styrda organisationer är usla på att skapa bra arbetsmiljö?
Margareta lastade bilen igen och vi for söderöver mot Norrköping.
Den natten fick jag betala ett högt pris för allt bilåkande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar